denfemtemaj

Berättade ju för er förut att mina föräldrar inte ville köra upp mig till Göteborg och kolla på kingen. Jag skrev det inlägget när jag hade sprungit upp för trappan och stängt in mig på rummet för att pappa inte ville köra dit. Precis efter det inlägget kommer pappa upp och säger att vi åker till Göteborg. Jag var så spänd! Vi kom dit. Först trodde vi att han var borta. Att han var klar med allt. Vi gick upp för en trappa och då fick jag se en lite. Grupp människor och dör stod MALCOLM! Jag trodde jag skulle dö. Jag började skaka och visste inte vart jag skulle ta vägen. Pappa drog fram mig mitt framför Malcolm och frågade ifall vi kunde ta ett kort. Det var då jag dog. Pappa frågade ifall han hade uppträtt och det hade han redan, synd nog. Vi kom tydligen i sista sekund för när vi skulle gå ner för trapporna igen så följde han med oss!! Pappa och han började prata lite och när vi kom ner för trapporna stannade vi lite och fortsatte att prata! Sen sa han att han hade bråttom, antagligen till Sthlm. Han sa hej då och gav mig en halv kram. Ja, typ klappade mig på axeln... Jag var så sjukt överlycklig! Han var sån himla skön person. Älskar honom ännu mer efter detta. Nu är det officiellt, INGEN får röra vid min högra axel...