excuse me, I'm fabulouss

Jag är den jag är.
Och för nuet jag börjar gilla mig själv mer.
Jag börjar hitta mig själv, men det tar tid.
Andra människor jag inte känner kan jag vara väldigt blyg och vara helt tom i huvudet om vad jag ska säga.
Jag behöver bara lite hjälp på traven.
När jag väl lärt känna personen försöker jag vara mig själv.
Man är olika med olika personer, vissa jätte skojig och tokig och andra mer seriös.
Medans man säger allting till en person och en annan man nästan inte säger någonting för.
Det är olika, just nu håller jag på att klättra upp för självkänsle-stegen.
Och jag har verkligen jätte bra vänner som hjälper mig med det, tack.
Mycket kärlek till er.
Kommentarer
Trackback